Jag älskar alla hundar och raser ( nästan ) och har inte utställning som något intresse, utan hunden som hund, oavsett ras är mitt intresse. Mina hundar betyder allt för mig. Jag sätter alltid mina hundar först, ingenting kan rubba mig när det kommer till mina hundar. De är min familj, mina bästisar och mina följeslagare i livet.. För mig har hundarna alltid varit en slags drivkraft, för att inte säga en urkraft. Jag har tidigare tagit hand om utsatta hundar och hundar som kommer från miserabla förhållanden. Det blev en drivkraft i sig, att rädda en hund i nöd. När över ett decennium passerat så kände jag att det slet sönder mig mer och mer. Mina tankar kring kennel liv startade och drömmen kunde till slut bli verklighet. Det blev en ny drivkraft att skapa något fint, göra något nytt med hunden i fokus. Hela tiden en plan som kretsade kring hundarna. Under 2025-2026 förändrades allt och jag miste flera hundar, det var olyckor, ormbett allt möjligt som man inte kan skydda hundarna från. Det tog mig så pass hårt att jag till slut inte orkade mer. Det svämmade över och jag kastade helt enkelt in kennel-handduken för att rädda mig själv och ge mig själv den tid jag behöver för att läka ihop. Det tog mig så oerhört mycket kraft, tid, pengar och omsorg att starta upp min kennel och när ett helt decennium till passerat, när det fortfarande inte riktigt lirar, ja då är det nog dags att ge upp. Med det sagt så finns i dagsläget inga planer på att ta någon kull valpar. När den känslan kommer tillbaka i kroppen och om livet väljer den vägen, så visar det sig. Idag känns det väldigt långt bort.
Vid 56 års ålder har jag valt att gå vidare med dragsport på hobbynivå och lära mig mer om jakt på gnagare och småvilt med mina två rat terriers. Jag vill bara ha roligt med mina hundar och väljer hellre en till husky eller kansek en rescue som dragplåster för att kicka igång en ny era i mitt liv.
Herrman heter egentligen Härjman, för det var exakt så han var första året- Ett enda härjande busfrö. Men så blev det Herrman ändå, för han var samtidigt lite lillgammal som hund, lite som en äldre farbror.
Herrman var en av 44 hudnar som Länstyrelsen beslagtog 2018 och han hamnade hos mig först i jour men redan dag 1 så kände jag att han aldrig skulle kunna få lämna mitt hem. Han var livrädd. Gick inte att hantera och flydde så fort man kom för nära. Så jag köpte ut honom och öppnade mitt hjärta till fullo för denna fantastiska individ. Han har fått all tid på sig som han behövt och är idag framåt, nyfiken och orädd. Han är social på sitt sätt, gillar inte när folk tar i honom men är aldrig dum. För mig är han den enklaste hunden som finns och jag kan så lätt läsa av honom även om jag bara står och ser skymten av honom.
Herrman har en mjuk, glad energi och är tydlig mot de andra hundarna vad han anser är okej och inte. Han är gudomligt snäll och jag litar på honom till 110% Herrman har väldigt mycket urhund i sig och det innebär kort sagt att hans hundspråk är tydligt, konsekvent och inte sönderavlat eller bortavlat.
Herrman är ganska lat och bekväm,, ligger och helst på soffan och sover hela dagarna, eller ute i gassande sol. Går mer än gärna på långpromnad och nosar omkring. Men drag och arbete - näe vad jobbigt! söger Herrman Han hade en bästa vän tidagare som kunde trigga igång honom att dra, så de drog tillsammans. Eller ja, den andra hunden drog och Herrman sprang förnöjt vid sidan på slak lina.. Hans bästa vän dog tyvärr 2023 och Herrman blev djupt deprimerad. Det tog nästan 3 år för honom att bli någrolunda glad igen. Herrman skulle uppskatta en husky till i familjen, det har jag alltid sagt. Men det har liksom aldrig blivit någon, kanske det blir nu.
Tidigare har jag försökt föda upp skotsk hjorthund men gick bet pga bristen på tillgängliga hanar och gick över till staffordshire bullterrier. Tyvärr blev det endast en kull på 10 år och jag har inte längre det driv och engagemang som rasen kräver. Just nu har jag inga planer inom avel. Jag har mina hundar och är nöjd med att bara ha det mysigt och roligt med dem. Tiden får utvisa vad och hur jag känner för att göra.